Det finns naturligtvis de som alltid styrs av egennyttan, som alltid ser pengar i vad de gör. Det är naturligt att den sortens människor oftare än andra återfinns i miljöer där den typen av inställning premieras. Ett sådant område är näringslivet. Ett annat är kriminalitetens. Det är däremot inte så sannolikt att vi finner dem i ideella sektorn, som i grunden bygger på uppoffring.

Motsatsen finns naturligtvis också, människor som alltid styrs av medkänsla för och omsorg om andra. Eftersom de inte är karriärister och inte gör PR för sig själva, utan snarare verkar i det fördolda, så känner vi till dem endast om vi stött på dem i vår vardag. De kan verka inom organisationer, men också helt på egen hand. Det är inte så sannolikt att vi finner dem på höga poster inom näringslivet.

Jag skulle tro att bägge dessa extremer egentligen består av ganska få individer, att de flesta av oss, den stora majoriteten, är en blandning, som i vissa sammanhang fattar beslut utifrån ekonomiska kalkyler och i andra helt följer vårt hjärta, eller om det rör sig om en idé eller ideologi, vår hjärna.

Människan är ett flockdjur, vi följer ledare och modetrender. Om vår ideologi och våra förebilder säger oss att ekonomisk egennytta är bäst, då kommer vi allt mer bete oss som vore vi ekonomiska egoister. Om ideologi och förebilder istället är den motsatta så kommer vi istället i ökad grad hjälpa varandra.

Vilka ideologier som sprids, vilka förebilder som framhålls, spelar alltså roll. Därför bekymrar det mig, att det idag ganska oblygt kampanjas för att vi alla ska se den ekonomiska egennyttan som en viktig och positiv drivkraft inte bara inom näringslivet, där den naturligt hör hemma, utan också inom offentliga och ideella sektorn.

Det påstås ofta att företag är effektivare. Om bara den kommunala verksamheten eller den ideella föreningen kan lära sig företagens överlägsna metoder kan de också bli effektiva, påstås det. Men det är naturligtvis också en myt. Organisationer som strävar mot helt olika slags mål, och som bygger på helt olika slags logik, måste naturligtvis mäta sin effektivitet på olika sätt. Om man försöker mäta effektiviteten i en ideell förening på företagsvis, så framstår föreningen givetvis som ineffektiv. Men det samma kan man säga om företag: Mätta utifrån det som i föreningar är viktigt är de ineffektiva. Föreningar är helt enkelt väldigt dåliga företag, lika dåliga som företag är på att vara föreningar.

En samhällsekonomi kan inte vara långsiktigt uthållig ifall den bara premierar ett slags beteende, en slags organisationer. Det finns fyra samhällssektorer, var och en med sin unika profil och roll, som stärker och kompletterar varandra: Familjesektorn, ideella sektorn, offentliga sektorn och näringslivet. Mellan dem måste finnas en lämplig balans. Om en sektor blir för dominant eller får härja fritt, då skadas såväl samhälle som ekonomi.

Företag kan inte och ska inte uträtta det föreningar och stiftelser är till för att göra, och vice versa. När varje typ av organisation fokuserar på sin typ av mål och verkar i enlighet med sin logik, då skapas uthålligt de bästa resultaten till minsta möjliga kostnad.

Företag och ideella organisationer lever i symbios. Föreningar är beroende av näringslivet och detta i sin tur av föreningarna (vilket Putnam så elegant visat).

Det är inte vanligt, men händer ibland, att organisationer byter logik, det vill säga att de omvandlas från en typ av organisation till en annan. Det är mycket illustrativt. Samma affärsidé i ny logik leder åt ett helt nytt håll. Låt oss ta Posten som exempel.

Postverket var en viktig del av samhällets infrastruktur. Det skulle inte upprätthålla lag, som en myndighet, inte skapa största möjliga vinster åt ägare, som ett företag, nej, det hade ett allmännyttigt, alltså ideellt syfte: Att säkerställa att man överallt i landet kunde skicka och ta emot brev, paket och pengar.  Allmännyttiga organisationer låter syftet, inte vinstkrav, styra vad de ska göra, hur de ska göra det och hur de ska vara organiserade.  Normalt delar de inte ut vinst.

I början på 1990-talet omvandlades Posten till ett statligt aktiebolag. Därmed föll det allmännyttiga syftet. Det var början på en lång vandring utför då en viktig infrastuktur steg för steg monterats ner i förtid.

Posten är inte ensam. Andra allmännyttiga infrastrukturer har också drabbats. När något som bör vara allmännyttigt istället drivs med vinstintresse uppstår automatiskt problem. Det är logikväxlingen som är roten till de problem vi ser idag i järnvägstrafiken.

Varför händer detta? Varför undergrävs framtiden för kortsiktiga vinster?

Att Posten ledning drev på för att omvandla verket till företag hade säkert med egennyttan att göra. Därmed kunde de kraftig höja chefslönerna. Men varför politikerna gick med på det är svårare att säga. Var det ideologi enbart? Eller var det så att de inte förstod – fortfarande inte förstår – den allmännyttiga inriktningens enorma betydelse för organisationernas framgång?

Christer Leopold
Voluntarius – Ideella Strategier

Hemsida: www.voluntarius.com
Blogg: Ideella Sektorn